Nyfiken?

Ja jag ser att det sannerligen inte var igår som jag startade den här bloggen.

Så, jag antar därför att du har suttit som på nålar och väntat på mitt nästa inlägg, well wail no more... Livet rullar på, precis som det gjorde vid mitt första inlägg. Barnen är mer galna än någonsin och jag kryper sakta men säkert närmare ett utbrott på min hemsituation.

Ja, låt mig börja med Lucas som nu har fyllt 8. Han är i de flesta situationer en riktig guldgosse. Jag är enormt stolt över min ettakluddare och han kommer nå långt i livet - for sure. Det är sällan som han faktiskt ställer till med något ordentligt, men han är en jäkel på att reta igång sina yngre syskon. Han har en tendens till att gråta relativt lätt, och den lipen tar han till när han är trött eller hungrig.

Så, Måns då. Som jag tidigare skrev att jag var glad över att ha helförsäkrad. Det är jag fortfarande, men av andra anledningar. Måns är så underbart go, och jag tycker så synd om honom. Jag ser att han inte vill bråka och skrika, men jag ser också att min lilla parvel inte når fram. Han försöker härda ut men så tar tröttheten över och allt blir pannkaka.

Malva, aka Malvor Mojtaba Lill-figan, härjar på rätt bra hon med. Sällan skådat en så tålig unge. Kanske är det ett resultat av att vara lillasyster åt två killar? hon får härda ut i brottningsmatcher, knuffar, retsamheter och annat tok. Men gud vad hon älskar sina bröder, aka "gjabbarna". Min fina lilla tjeja... Jag bryter alla ben i kroppen för din skull, utan tvekan. Visserligen för alla mina avkommor, men Malva är min figa. Tjejen vettu

Ja, nu antar jag att barnen återigen är presenterade? Återstår bara min karl. Jag blir tamejfan tokig på den mannen! Ena stunden så är han den mest pedagogiska människa som finns, för att i nästa stund sålla sig till idioternas skara. Hur funkar det?

Jag skulle hemskt gärna vilja veta hur det kommer sig att stubinen ibland inte är längre än 10-20 sek? Jesus, med tre barn i huset måste stubinen vara minst 30 min. Gå kurs..!

Skolan pågår fortfarande. Jag har två terminer kvar och det börjar kännas i kroppen att snaran dras åt. Jag är färdig socionom nästa sommar coh tänk om jag inte får något jobb? Jag har visserligen precis fått ett jobb. Jag är skitstolt över att ha fått det, att det gick till just mig av 300 sökande! Jag har väl en outstanding CV kanske? Eller är det jag själv som är outstanding? Hur som haver, så är det inget jobb som jag kan fortsätta med när jag har pluggat klart. Dels för att det är låg lön, men också för att det faktiskt är tidsbegränsat till 31/12.

Nä, nu blev det inte mer än såhär idag. Jag har lite annat att stå i... Men jag ska försöka komma ihåg att skriva imorgon - om det har hänt något spännande. Tveksamt att det har, men man vet ju aldrig. Kan hända att jag mot all förmodan köper en trisslott och skrapar fram en rejäl summa pengar? You never know.